Jag gjorde det. Jag klarade det. Jag har KÖRKORT!! Kan numer titulera mig som "vuxen" på riktigt. I'm soo happy. Jag är så stolt över mig själv. Jag bara är det :-D!
Adieu.
Jag går på intensiv körkortsutbildning. Det är banne mig något av det roligaste jag gjort i livet. Det kommer strax efter vår förlossningsupplevelse :-D!!
Jag vill gärna tro att det går bra. Min lärare säger att det går bra iallafall. Jag tycker MYCKET om min lärare. Hon är nog den bästa lärare jag någonsin haft, alla kategorier!
Svårt att vara ifrån min lilla familj bara. Men nu är jag hemma på helgpermis, underbart!! <3
Julen blev okej, trots allt.
Första på sex år som känts okej. Grattis till mig! Kort om pengar. Inga alls faktiskt. Trevligt! Den här månaden kommer bli piss. Jag ska på körkortsutbildning är det tänkt, kommer inte klara varken körning eller teori. Bara tanken på det gör mig illamående! Två veckor utan min butti, två veckor utan min man. Två låååånga veckor utan mina tryggheter. Yay -.-.
Nu ska jag sova. Hoppas på en något bättre dag imorn. Adieu!
Så satans besviken. Åter igen. Så jävla ledsen. Igen! Varför?
Jag orkar snart inte mer. Snart har jag kommit till min totala brytpunkt och där o då är det klart. Utan chans till återvändo..
Fan! Det var ju inte såhär det skulle vara. Den här julen skulle det vara VI.
Vi som i familj. Men nejdå, ännu en jul saboterad. Och vad kan jag göra åt det? Inte ett skit! Jag har inte någonting att lösa något med. Jag har inte ens så att jag kan köpa en enda julklapp till mitt barn, min älskade dotter som förtjänar allt fint i världen. Inte ens en enda klapp. Känner mig som en totalt värdelös mamma.
Jag är så ledsen, så fruktansvärt ledsen!
Det snöar ute. Förvånade människor talar om för än den ena än den andra att - "Ja, det snöar ute. Det är vinter OCH det snöar. Wow!!" Det är faktiskt ovanligt att det snöar den svenska vintern. Det regnar oftast!
Jag hade världens ångest igår . Domedagen var spådd. Jag är fortfarande paranoid över detta.
Vaknade till min stora glädje (!!) 08,39 idag och klev ur sängen. Gick ut för att ta en cigarett och sen in igen och väckte min älskade dotter! Vi har busat och myst halva morgonen. Härligt ♥.
Idag ska vi städa och vika in tvätt. Kanske laga en going middag till pappa/make. Gött!
Nu ska jag ta tag i köket. Adieu!
Ja, det fick bli kanelbullslunch idag. Orkade inte laga något och att göra en smörgås tog för lång tid. Därför passade kanelbullarna bra. De låg där så fint i påsen.. Goda är dem också. Hungern försvann redan efter första.. Men äter nog ett par till.. Bara för att de är så goda :-D!
Det är svårt för mig att förstå hur han har kunnat leva med mig så länge och fortfarande inte förstå vad jag blir sårad av och när..? Än mindre förstår jag att han inte ens har bett om ursäkt eller undrat varför jag varit så ledsen idag. Kanske ser och vet han men inte vet hur han ska säga? Då tycker jag att han kan säga just precis det. Att han inte vet men är ledsen. Men nej då, inte ett ljud. Fan!!
Den överhängande känslan idag är fortfarande besvikelse. Tidigare idag var det ganska så bra men det räckte att han klev ur sängen så översköljdes jag av agg.. Agg mot min make!! Det är skruvat men han sårade mig så illa igår. Varför?!
Jag har idag, fått lära mig att P inte är att förlita sig på. Jag har idag fått lära mig att han inte under några omständigheter skulle ställa upp för mig. För att han är feg. Jag har också kommit underfund med att det är något som inte kommer hålla i längden. Känner mig sååå sviken. Det värsta är att känna sig sviken av den som det är meningen att jag ska älska. Faan också!
Tillbringade halva kvällen igår med att baka bullar och lussekatter. Goda blev dem men det är inget jag känner för att göra om inom det närmsta.
Emma kom på besök och natten blev sen. Jävligt sen! Många planer smiddes och det kommer nog bli för jävla bra när det väl kommit så långt. Emma är väldigt driven och framåt precis som jag är, emellanåt.
Nu ska jag fortsätta härja med dotterbarnet så att hon somnar gott ikväll :-).
Dagar och nätter flyter samman. Det enda som skiljer dessa två itu är ljuset och mörkret. Deprimerande!
Jag har gått hela dagen i tron om att det är torsdag. Det känns konstigt att jag aldrig har något att göra, utanför huset, på dagarna. Alla dagar går in i och om varandra. Eller ja, det känns mer jobbigt än konstigt egentligen. Jag är så in i helvete trött på att vara ensam.
Ja, jag har barn. En underbar dotter. Och ja, jag har en man. Min stora kärlek.
Men, jag har tamigfan inte en enda kompis. Ingen riktig sån iallafall.
Min högsta önskan, för mig själv, är att finna och få en vän.
En som faktiskt prioriterar MIG framför annat. Istället för att alltid vara den som blir "vald" när inget bättre finns att tillgå. Jag är så djävulskt, inihelvetes, vansinnigt trött på att alltid vara sistavalet. Finns det verkligen ingen som, precis som jag, känner sig ensam och i behov av en vän?
Jag har så fruktansvärt mycket vänskaplig kärlek att ge.
Många gånger har jag blivit "vald" tack vare min dotter. Och många vill påstå att man aldrig är ensam om man har barn. Och det är sant. Du är aldrig FYSISKT ensam men herregud så ensam man blir psykiskt.
Jag har en äkta man, jag älskar honom så mycket. Men han finns inte alltid till hands. Pga jobb, egen utmattning osv.. Helt klart finns han alltid som stöd men det finns stunder då man velat ha någon annan att dela tankar och idéer med. Att skratta med, bara umgås!
Fy fan vad jag hatar mänskligheten emellanåt.
Och nej, det är inte bara att "gå ut o leta reda på en kompis". Folket i den här satans jävla äckliga hålan vi bor i är totala klappmongon, hela högen. På ett eller annat vis!
Ja, när vi väl fick tummen ur att åka hem från svärmor så kommer vi hem till världens snövall vilket betyder att vi inte kan köra in bilen innan gubben kört med snöslungan..
Efter snabbt övervägande och diskuterande så kom vi fram till att spendera natten hos svärmor. Snäll som hon är så lät hon oss ta hennes rum och därmed också hennes säng. Jag ÄÄÄÄLSKAR hennes säng!!! Imorgon kommer vara första dagen på väldigt, väldigt, länge som jag inte vaknar och har ont i ryggen. Jag tror att min rygg, liksom jag själv, också älskar svärmors vattensäng. Guld!! Nu sa ja söva. Hörs imörn, gunatt.